Historik

Kvarteret Småland

Kvarteret Småland är beläget i Maria Magdalena församling på södermalm och tillhör de bebyggelse-områden som existerade redan på medeltiden. Genom det dåtida "kvarteret" gick bland annat en väg som ledde till Fatburssjön i närheten av nuvarande Medborgarplatsen. Det fanns mycket fisk i det numera utdränerade vattendraget och sjön var därför en viktig tillgång för människorna på Åsön (Södermalm). 1642 startade regleringen av Södermalm och kvartersnamnet Småland nämns för första gången i ett appendix till brandförsäkringsordningen den 10 maj 1651. I Brandkontorets arkiv kan man också läsa att i mitten av 1700-talet så ägdes tomten av Vinskänk Anders Horney därefter så såldes den till kofferdikapten Mattias Wikander 1775. Kvarteret Småland var ett av få områden som inte härjades av branden i Maria församling 1759, då framför allt området norr om Hornsgatan drabbades svårt.

Den gröne jägaren

Tomten småland 2 uppkom 1838 när en större tomt vid korsningen Bellmansgatan (fd Kempensgränd) och St Paulsgatan styckades upp. Invid den norra tomtgränsen stod fram till 1903 en timmerbyggnad på stenfot som tidigare varit värds-huset den gröne jägaren. Krogen omnämns redan 1728 och där gårdshuset står i dag låg en kägelbana med till-hörande lusthus samt ett stall. Småland 2 var en så kallad trädgårdstomt och där fanns också en brunn vars brunnsflöjel föreställde en jägare som siktar mot ett träd. Kvarteret fick sin första moderna stadsplan 1938.

Enkel arkitektur

1880 köpte Byggnadsföreningen Göta tomt nummer 2 och då revs den äldre bebyggelsen. På hösten samma år gjordes en ansökan om bygglov och efter en del mindre ändringar (gården var för liten varför tomten utökades något) meddelades bygglov i juni 1881. Byggmästare var G. Lodenius och fasadritningarna från 1881 visar hur arkitekturens enkelhet placerar in sig naturligt mellan 1870-talets strama klassicism och det sena 1880-talets något svulstiga fasaddekorering. Bottenvåningens rustik och de rikt utskurna portalomfattningarna bryter av mot den släta överdelen av huset, som bara hade rustikkedjor, fönsteröverstycken och horisontella våningsband. Dessa togs tyvärr bort vid en omfattande fasadrenovering 1935.

Bostadsaktiebolaget

År 1883 såldes fastigheten till Byggnadsaktiebolaget Bellman som sedermera blev Bostadsaktiebolaget Bellman. Denna nya form av kooperativt ägande av boendet som bostadsaktiebolaget innebar uppkom under 1870-talet. Då var industrialismen i full gång och arbetarna strömmade in från hela landet till malmarna där fabrikerna låg. På bara tio år ökade Stockholms befolkning med femtio procent till cirka 250 000 invånare och bristen på bostäder blev akut. Så för att slippa ockerhyrorna som nöden förde med sig så valde några att bygga sina egna hus varav Bellman var ett av de första.

De första ägarna

Inflyttningen i huset skedde under 1883. Det var varken fattiglappar eller burget folk som köpte lägenhet utan oftast tjänstemän eller rörelseidkare som till exempel tullvaktmästaren Lindberg, kammarskrivaren Jäderen, torghandlaren Welén och spannmålshandlaren Wiklund. Priset på lägenheterna bestämdes av antalet aktier vilkas värde var 100 kr. En tvåa på 66 kvm kostade t.ex 3000 kr vilket i dag motsvarar ca 128 000 kr. Det kan noteras att en bra årslön före sekelskiftet var cirka 1000 kr. De män som tjänade under 800 kronor per år (vilket nästan 80% gjorde) hade ingen rösträtt. Kvinnorna hade överhuvudtaget ingen rösträtt.

Sjöutsikt

Huset var för sin tid modernt eftersom det var byggt i sten. I gårdshuset fanns utedass och på övervåningen kunde man hänga tvätt. Källarvalven hade stampat jordgolv och vatten fick hämtas från brunnen på gården. Samtliga lägenheter värmdes med kakelugnar och köksspisar. Med tanke på allt bärande av vatten och ved upp för trapporna blev hyran något lägre ju högre upp man bodde. Det var alltså finast att bo på bottenvåningen på den tiden trots att några lägenheter faktiskt hade viss sjöutsikt innan bebyggelsen tog fart i kvarteren.

Stor omsättning

De första decennierna i husets historia tillhörde en mycket rörlig tid i Stockholm då många människor sökte lyckan i storstaden. Mellan 1883 och 1903 har 880 personer vid något tillfälle uppgivit Bellmansgatan 28 eller S:t Paulsgatan 23 som sin hemadress. Den höga siffran beror delvis på att familjerna var stora och att man hade inneboende.

Affärsverksamhet

1883 ansöktes om bygglov att få ta upp en butiksdörr på hörnet av fastigheten. Tobaksaffären som inrättades där ägdes av samma familj ända in på 1960-talet. Den rostiga skylten finns ännu kvar i pannrummet.

Moderniteter

Redan 1912 försågs fastigheten med el och gasen installerades på 1930-talet.1924 tecknade sig de flesta i huset för installation av "vattenclosette" för en kostnad av 410 kronor per lägenhet men torrdassen på gården var i funktion ända fram till 1950-talet. I samband med att dassen togs ur bruk inreddes en del lägenheter med badrum. Vid samma tidpunkt installerades även centralvärme (därför finns
den stora skorstenen på gården). Detta medförde tyvärr att de flesta av kakelugnarna revs. På 1960-talet installerades duschar i källaren (dessa finns inte längre kvar).

Engelskt porslinsgolv

Enligt en beskrivning från 1928 innehöll lägenheterna: tambur med tapeter, vedlår och klädhängare, oljemålade väggar, diskbord, hyllor och skåp. Dessutom så omnämns det "engelska porslinsgolvet" i trapphuset. Husets skick har varierat genom åren. De största renoveringarna gjordes mellan 1950-1951 samt 1995-1996. Dessutom så har relativt omfattande arbeten gjorts under 1920- och 1960-talet. Under vintern 2000 gjordes en del större förändringar i huset. Bland annat byggdes gårdshuset om till lägenhet. Dessutom utvidgades den före detta tobaksaffären med ett källarétage samt att samlingslokalen totalrenoverades och försågs med bastu, dusch och WC.

Sjunkande avgifter

Aktieägarna har alltid erlagt en avgift för sina lägenheters skötsel. De förstaåren sjönk den då lånen avbetalades för att stabiliseras på 5.800 kr per år för hela huset. För en typisk tvåa på 60 kvm innebar det år 1890 en avgift på 1.140 kr per månad uttryckt i 1999 års penningvärde. Avgiften varierade men den bestående trenden var sjunkande med en lägsta notering vid den ekonomiska depressionen kring 1920-talet då den var 640 kr per månad. Runt 1990 var man tillbaka där man startade på 1.140 kr per månad. Kontentan tycks vara att den avgiftsnivå som varken två världskrig eller en depression tycktes kunna rubba höjdes med 90% under bara två mandatperioder på 1990-talet. En klen tröst är väl att avgiftstrenden för närvarande återigen är nedåtgående.

Paketbeskedet

1975 utarbetades ett paketbesked för kvarteret Småland som innebar förslag på åtgärder beträffande standard och riktlinjer för en framtida sanering. Enligt paketbeskedet har kvarteret byggnadshistoriskt intresse. Särskilt gatumiljön vid Bellmansgatan, Fredmansgatan och Maria Prästgårdsgata är intressanta ur stadsbildssynpunkt. Fasaderna får därför inte förändras och fönsterindelningen måste bibehållas. Dessutom föreslogs att samtliga gårdshus och flyglar skulle rivas för att skapa förbindelse mellan innergårdarna. Som tur var hade två gårdshus byggts om till lägenheter och några andra var i så gott skick (däribland vårt eget) att en kvartersomfattande gårdssanering inte kommer att genomföras inom överskådlig framtid.

Lik på vinden

När det gäller människorna som fötts, flyttat och dött i huset under åren som gått kan man följa varje lägenhets ägare och deras professioner via aktieboken. Dessutom har Stadsmuseum ett fåtal gamla bilder på huset samt Rotemansregistret (en folkbokföring som låg utanför kyrkans verksamhet och som sköttes av staten). Där finns i stort sett alla som bott i huset registrerade och alla uppgifter och bilder har samlats på en CD som finns att köpa på Stadsmuseum. Som kuriosa kan nämnas att det i en gammal ordningsföreskrift från 1800-talet står att läsa att det var tillåtet för de boende att förvara liken efter anhöriga uppe på torkvinden i gårdshuset. Det var vanligt att man gjorde så förr i tiden eftersom tjälen omöjliggjorde jordfästningar vintertid.

De inneboendes moral

Det kan noteras att inte endast huset emellanåt förföll utan också de inneboendes moral då bolagsordningens klausul för "osedlig verksamhet" användes när man på 1970-talet upptäckte en bordell på Bellmansgatan 28.

BRF Bellman28:as tillkomst.

123 år efter bildandet av Bostads AB Bellman så ombildades bolaget år 2006-2007 till bostadsrättsförening och fick namnet Bellman 28 eftersom det redan fanns en bostadsrättsförening med namnet Bellman. Ombildningen skedde i korthet genom att Bostads AB Bellman överlät fastigheten Småland 2 till  Bellman 28 för ett pris motsvarande fastighetens skattemässiga värde. I dag finns det fortfarande ca 9-10 st kvarvarande bostadsaktiebolag men eftersom det i dag inte är en boendeform som ger de skatte och lånemässiga fördelarna som en bostadsrättsförening ger så kommer antagligen de som i dag finns kvar att ombildas till bostadsrättsföreningar.